Nästan varje år drabbas jag av en form av vinterdepression. Jag vill inte riktigt kalla det depression, jag blir inte deprimerad utan mer låg i mig själv. Under hela sommaren och hösten i år så har jag mått så himla bra. Under svåra stunder har jag ändå kunnat välja själv att skjuta det dåliga åt sidan och ändå tänka positivt. Men så fort det börjar bli mörkare och kallare om dagarna så tappar jag det helt. Jag vill så gärna tänka positivt men det går inte. Depressionen visar sig även genom att jag är trött, så himla trött och jag orkar knappt göra nånting. Flera gånger som vi har varit ute och festat de senaste gångerna så har jag gått hem redan runt 00.00-01.00. Detta är inte alls likt mig. Även i skolan sitter jag och försöker hålla energin högt. Jag äter bra och jag sover bra men det räcker inte. Det som är skönt dock är att denna "omgången" så är det inte lika jobbigt som det har varit andra gånger. Då har jag nästan brutit ihop helt.
Jag äter extra D-vitamin men det är precis som att det inte räcker, jag behöver sol och värme! Förhoppningsvis, om pengarna räcker till, så åker jag iväg en vecka i mars. Vi får se om min plånbok tycker detsamma. Hade varit helt underbart!
En dag under nollningen i somras/höstas. Vi hade
sol och värme i princip varje dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar